"You don't have to be anti-man to be pro-woman"

"Nej, jag är verkligen inte feminist!" Den meningen, och många liknande, hör jag ofta från personer i min egen ålder, och i synnerhet tjejer. "Jaha, så du vill inte ha några rättigheter, då?" tänker jag då för mig själv. Naturligtvis menar de inte så, men jag har ändå svårt att förstå varför det är så viktigt att markera att man minsann inte är feminist. Jag förstår delvis varför: att vår definition av feminismen och vad det innebär att vara feminist skiljer sig. Feminister hatar män och har slutat raka ben och armhålor för att de är bittra över att de aldrig kommer att få någon man. Deras enda ambition är att skapa ett samhälle där män ses som lägre stående varelser och deras metoder innefattar mycket våld och skrikande. Eller?

Nej, det tror faktiskt inte jag. Jag tycker snarare att "Feminism is the radical notion that women are people", för att citera en Facebook-sida jag like:ade nyligen. Feminism handlar helt enkelt om kvinnors rättigheter. Visst, i dagens Sverige har kvinnor samma rättigheter och möjligheter som män, för det mesta, men så har det inte varit länge. För hundra år sedan hade kvinnor varken rösträtt eller tillträde till statliga läroverk. Självklart ser vi det idag som en naturlig utveckling då det är självklart att kvinnor ska ha rätt att rösta och kunna få en utbildning, men det var faktiskt inte en revolution som skedde spontant. För att förändring ska ske måste någon stå längst fram. Någon måste kämpa. Och vilka gjorde det? Jo, feministerna. Varför gjorde de det? Inte för att de inte lyckades bli gifta med någon tjusig man, utan snarare för att de med all rätt ansåg sig ha samma värde som män. 

Varför finns feminismen kvar idag när kvinnor har rättigheter, då? Har den inte spelat ut sin roll? Nej, för perfekt är det ju inte, inte ens i dagens Sverige. Det är ännu inte självklart att en kvinna ska ha samma lön som sin manliga kollega och en kvinna som blir utsatt för en våldtäkt ses inte alltid som helt oskyldig då hon kan ha lockat förövaren genom att bära utmanande kläder. Och vad är det för syn på män egentligen? Är män några slags zombies som inte kan kontrollera sina lustar när en lättklädd kvinna kommer i närheten? Uppenbarligen är inte män fria från förtryck och fördomar de heller, vilket ofta hamnar i skymundan, men jag tycker inte att det betyder att feminismen har spelat ut sin roll. Generellt sett kan nog sägas, vilket jag har diskuterat med vänner, att kvinnor är förtryckta på en könslig nivå medan män mer är förtryckta på ett individuellt plan. Kvinnor objektifieras fortfarande på ett annat sätt än män i media och i privata diskussioner. Därför tycker jag att feminister behövs, även här och nu. 

Så vilka är då dessa feminister? Ja, det är en stor och heterogen grupp och olika individer väljer att manifestera sina åsikter på olika sätt, men i stort skulle jag nog säga att en person, oavsett kön, som  tror på kampen för kvinnans frigörelse från ett maktförtryck från männens sida är feminist. Vi kanske inte alla står där och kämpar, men jag har svårt att förstå varför någon (som inte är fullständigt misogyn) skulle vilja hävda att den absolut inte är någon feminist. En feminist måste inte hata och skrika och kan faktiskt raka benen. I know I do.