Ordet "vänstervridet" känner jag en avsmak för. Bara ordet i sig: vänstervridet - som att det är vridet, tvingat i en onaturlig riktning och att det inte alls återger sanningen. Sen sammanhanget det brukar användas i: att jag har fallit offer för en vänstervriden media och har därför felaktiga åsikter som jag har blivit påtvingad och är för naiv för att ifrågasätta.
Sen att vara politiskt korrekt - det är det ju inget fel med i sig. Någonting blir ju politiskt korrekt, eller snarare någonting blir politiskt inkorrekt för att det går emot den uppfattning vi har om till exempel människo- och djurrätt. För den delen är jag gärna politiskt korrekt, men det som gör mig irriterad är när jag blir "anklagad" för att vara politiskt korrekt, alltså att jag egentligen inte tycker det jag uttrycker utan att jag känner mig tvungen att uttrycka det jag uttrycker för att jag vill uppfattas som politiskt korrekt. Kanske är jag rentav feg.
Som en påbyggnad på PK-saken kan jag även bli anklagad för att vara normativ, vilket känns ganska ironiskt när det handlar om mig, men normativ är jag tydligen eftersom jag delar åsikter med många andra i det här samhället. Jag tycker till exempel att medlemmar av alla kön ska ha samma rättigheter (!) och att vi bör förhindra miljöförstöring (!). Så tycker jag och många andra i dagens Sverige, vilket jag tycker är glädjande, men återigen stör jag mig på när termen används som en anklagelse. I vissa fall är det berättigat och jag gör det även själv: jag kan t.ex. klaga på att en person/ett företag/en organisation är heteronormativ och det gör jag med all rätt eftersom den anklagelsen innebär att personen/företaget/organisationen inte visar hänsyn till människor som inte passar in i heteronormen och som då lider av detta förtryck. Så Darcy dissar heteronormen, men samhället är ju faktiskt till stor del uppbyggt av normer som gör att vi ska kunna leva tillsammans. Det är en norm att vi respekterar varandras liv och egendom, alltså att vi inte ska döda varandra, och den normen skulle jag inte vilja avskaffa. Som en tänkande varelse känns det naturligt att uppskatta individens värde och det är kanske därför det har blivit en norm. Av liknande anledning blev det sen en norm att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Utan en värld att leva i kan vi inte ha mycket till samhälle och därför har det blivit en norm att försöka bry sig om miljön. Att följa normer måste alltså inte vara en svaghet, det gäller bara att ifrågasätta dem. Jag följer de normer jag följer för att jag, utifrån mig själv och vad jag själv tänker och känner, håller med om att det är så vi bör leva.
Så ja, jag är queerfeminist, miljövän, vegetarian och välkomnande mot alla etniciteter för att jag tycker så. Jag har personligen kommit fram till de åsikterna genom att samla in kunskap från olika källor, tänka och utvärdera. Inte för att lilla naiva jag har blivit lurad av onda vänstervridande kommunister eller för att jag vill verka vara en bra människa eller för att jag vill passa in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar