lördag 22 maj 2010

"You don't have to be anti-man to be pro-woman"

"Nej, jag är verkligen inte feminist!" Den meningen, och många liknande, hör jag ofta från personer i min egen ålder, och i synnerhet tjejer. "Jaha, så du vill inte ha några rättigheter, då?" tänker jag då för mig själv. Naturligtvis menar de inte så, men jag har ändå svårt att förstå varför det är så viktigt att markera att man minsann inte är feminist. Jag förstår delvis varför: att vår definition av feminismen och vad det innebär att vara feminist skiljer sig. Feminister hatar män och har slutat raka ben och armhålor för att de är bittra över att de aldrig kommer att få någon man. Deras enda ambition är att skapa ett samhälle där män ses som lägre stående varelser och deras metoder innefattar mycket våld och skrikande. Eller?

Nej, det tror faktiskt inte jag. Jag tycker snarare att "Feminism is the radical notion that women are people", för att citera en Facebook-sida jag like:ade nyligen. Feminism handlar helt enkelt om kvinnors rättigheter. Visst, i dagens Sverige har kvinnor samma rättigheter och möjligheter som män, för det mesta, men så har det inte varit länge. För hundra år sedan hade kvinnor varken rösträtt eller tillträde till statliga läroverk. Självklart ser vi det idag som en naturlig utveckling då det är självklart att kvinnor ska ha rätt att rösta och kunna få en utbildning, men det var faktiskt inte en revolution som skedde spontant. För att förändring ska ske måste någon stå längst fram. Någon måste kämpa. Och vilka gjorde det? Jo, feministerna. Varför gjorde de det? Inte för att de inte lyckades bli gifta med någon tjusig man, utan snarare för att de med all rätt ansåg sig ha samma värde som män. 

Varför finns feminismen kvar idag när kvinnor har rättigheter, då? Har den inte spelat ut sin roll? Nej, för perfekt är det ju inte, inte ens i dagens Sverige. Det är ännu inte självklart att en kvinna ska ha samma lön som sin manliga kollega och en kvinna som blir utsatt för en våldtäkt ses inte alltid som helt oskyldig då hon kan ha lockat förövaren genom att bära utmanande kläder. Och vad är det för syn på män egentligen? Är män några slags zombies som inte kan kontrollera sina lustar när en lättklädd kvinna kommer i närheten? Uppenbarligen är inte män fria från förtryck och fördomar de heller, vilket ofta hamnar i skymundan, men jag tycker inte att det betyder att feminismen har spelat ut sin roll. Generellt sett kan nog sägas, vilket jag har diskuterat med vänner, att kvinnor är förtryckta på en könslig nivå medan män mer är förtryckta på ett individuellt plan. Kvinnor objektifieras fortfarande på ett annat sätt än män i media och i privata diskussioner. Därför tycker jag att feminister behövs, även här och nu. 

Så vilka är då dessa feminister? Ja, det är en stor och heterogen grupp och olika individer väljer att manifestera sina åsikter på olika sätt, men i stort skulle jag nog säga att en person, oavsett kön, som  tror på kampen för kvinnans frigörelse från ett maktförtryck från männens sida är feminist. Vi kanske inte alla står där och kämpar, men jag har svårt att förstå varför någon (som inte är fullständigt misogyn) skulle vilja hävda att den absolut inte är någon feminist. En feminist måste inte hata och skrika och kan faktiskt raka benen. I know I do. 

måndag 10 maj 2010

Maintenant

Mmmm
Mina sojabiffar med fetaost och champinjoner i. Jag är bra i köket! 

Ja!
Att jag har så mycket roligt för mig. Typ som teater och RFSL och sånt. Och World Lit. och Extended Essay.

Nej!
Ovilja att ifrågasätta. Onödig rädsla och hat. Folk som lägger sig i saker de inte vet någonting om. Stel rygg. 

Bok 
I väntan på Godot. Ingenting händer. Två gånger. Underbart! 

Fint
Jag tycker att det här var fint. Androgynt, vackert och konstnärligt. Tycker speciellt om bilden längst ner där den ena har militärhjälm och den andra har ansiktet täckt av paljetter. Kontraster! 

Musik 
The Life Pursuit - Belle and Sebastian. Måste se dem i Stockholm i sommar! Men jag kanske jobbar då...

Läskiga, men ändå blir man glad av dem
Karin och Viktor som är så fina ihop. 

Kläder
Mina fina Black Book-kläder från H&M. Det blev visst två t-shirts och ett linne.   

Hmm...
Vad ska Darcy göra med håret? Typ ljusare, fast med mörka slingor, kanske. Patrick Wolf-inspirerad frisyr.

söndag 2 maj 2010

If I'm Lucky, you're Pozzo

Jag har en ofantlig tur ibland! När jag får för mig att jag vill någonting och ångrar att jag inte har gjort det tidigare brukar det inte ta lång tid innan jag får som jag vill. Som med franskan till exempel. Nu gäller det...teater! Under de senaste månaderna har jag insett hur mycket jag älskar denna konstform och hur mycket jag sörjer att jag inte varit med i någon teatergrupp när jag var yngre. Nu har jag ju knappast tid. Men nu till turen! När jag sökte sommarjobb sökte jag till muséer och bibliotek och skrev i min ansökan att jag var intresserad av teater för att de skulle förstå att jag älskar kultur (det var ju dock ingen lögn eftersom jag faktiskt älskar teater, men poängen är att jag inte sökte ett teateryrke. Inte för att jag tror att det fanns några, men ändå...). För några veckor sedan blev jag uppringd och tillfrågad om jag ville jobba som skådespelare i sommmar (!!!) vilket jag självklart ville. Jag fick komma på intervju tillsammans med andra teaterintresserade. "Hjälp!" tänkte jag då - de har mycket mer erfarenhet, men jag fick jobbet och nu kommer jag att ha råd att bo i Linköping nästa läsår, vilket är HELT UNDERBART!

Så nu blir det teater, uppsatsskrivning och läsning hela sommaren. Ska bli mycket trevligt!

måndag 22 februari 2010

Sju personer som har inspirerat mig

Och så fick jag lite tid över när jag väntade på posten. Då tittade jag på bilderna och texterna på mina väggar och funderade över det som rubriken antyder: personer som har inspirerat mig. Här kommer sju av dem.

Vladimir Majakovskij
”Om ni vill -
blir jag bara en kropp som kreverar
- i en annan tonart än himmelens lyror
om ni vill -
kan jag uppträda ömt och belevat
- inte en karl men ett moln i byxor!”
Och där kom viljan att bli något. Jag bytte hood-tröja mot kavaj, handkontroll mot reservoarpenna, IT mot IB. Passivitetens Pontus blev Passionernas Pontus. Hade det hänt annars? I efterhand känns det oundvikligt, men kanske hade det inte hänt då, när jag var 17 år.
Oscar Wilde
”Most people are other people. Their thoughts are someone else's opinions, their lives a mimicry, their passions a quotation.”
Och så föll även jag för citatens och estetikens mästare. Jag utforskade the importance of being earnest och fascinerades över Wildes fyndiga normkritik som kunde ha passat lika bra i dagens samhälle som i det viktorianska. Jag ville vara en dandy som Wilde. Jag ville skapa mig själv.

Jónsi
Ibland behövs inte ord för att kommunicera. Jónsi hänförde mig och spelade på själens outforskade strängar, för att vara lite överdrivet poetisk. Men kändes gjorde det i alla fall. Nästan obehagligt mycket för att vara musik. För att analysera, vilket jag alltid gör, kan effekten av Jónsis inträde ha varit att skapa en kontrast mot det stolta, stiliga, skapade – det naturliga och det ödmjuka.

Den döende dandyn
Och tillbaka till det dandyistiska med Nils Dardels målning, som jag först såg i en veckotidning och sedan stötte på i verkligheten när jag besökte Moderna museet. Jag såg skönheten, men också mysteriet och djupet. Vem är han? Vad hände? Jag betraktade och vände mig inåt. Jag började uppskatta djupet i dandyismen – att skapa sig själv inifrån och ut, att allt ska överensstämma. Så fåfänga kan vara innerligt.

Jane Eyre
Och så ägnade jag mig åt romanläsning och följde Jane genom livets prövningar. Jag fascinerades över hennes självständighet och hur hon står upp för sig själv, även om samhället är emot henne. Hon gör det i ett samhälle där detta är mycket svårt, i synnerhet för en kvinna.

Patrick Wolf
“A boy like me is told he is both nine and ninety and
A boy like me should shut those books join the army”
Han är snygg och gör som han vill, inte som man borde göra. Jag fascineras av hans mångsidighet och variation och vill vara a boy like him, framförallt stilmässigt. Han fick mig att börja handla på ”fel” avdelning och våga vara mer kreativ till det yttre.

Rudolf Nureyev
Och så började jag dansa balett och slöt fred med mina muskler. När jag tittade på videos av honom insåg jag att fysisk styrka inte nödvändigtvis måste vara dåligt (ja, jag är nog ganska ensam om att ha tyckt det). Här blir styrka någonting graciöst och vackert istället för någonting brutalt och grovt.

onsdag 6 januari 2010

2009

Januari
Var rädd för vinterkräksjukan och bytte namn. Införskaffade skrivmaskin. Någon slags frigörelseperiod.

Februari
Var fortfarande rädd för vinterkräksjukan. Hade en underbar diktuppläsning i Vadstena som gjorde mig euforisk. Kände att jag klarade allt. Skaffade nya glasögon efter ett par år med linser.

Mars
Utvecklade en allvarlig Sigur Rós-obsession. Tänkte mycket. Var på Franz Ferdinand. Valde ämnen till skolan: Svenska, Historia, Biologi och Kemi HL. Engelska och Matte SL.

April
Ja, vad hände i april egentligen? Pluggade och lyssnade på musik, tyckte om kvällspromenader i Linköping.

Maj
Skrev en episk dikt till Philips födelsedag. Fick min mattelärare att läsa upp den på en mattelektion. Alla överlevde. Vänskap. Började skriva på min roman. Kom på att man ska göra det man verkligen vill göra och ändrade framtidsplaner från mikrobiologi till Classics. Ändrade följaktligen mina ämnen: Svenska, Engelska, Matte och Biologi HL. Kemi och Historia SL.

Juni
Blev vegetarian. Spelade cricket. Sörjde att skolan slutade. Läste. Läste. Läste. Bokade resa till England. Anglofilin blev värre. Utvecklade någonting för Strindberg också och köpte väldigt många böcker. Skrev roman. Var flanör i Norrköping. Fick reda på någonting som ändrade hela min historia. Blev lite mer bitter, men fann ny gemenskap.

Juli
Läste. Läste. Läste. Började bli mer kreativ med kläder. Åkte till England. Paradise found. Besökte vad som kom att bli min andliga plats - Grantchester. Upptäckte Rupert Brooke. Anglofilin blev värre. Kände mig nära Oscar Wilde. Kände mig hoppfull. Kände mig hemma. Skickade ett viktigt brev. Åkte tillbaka till Sverige. Läste. Läste. Läste.

Augusti
Läste. Läste. Läste. Experimenterade med hälsosam mat och kläder. Laddade upp massor av bilder på facebook. Längtade till skolan och till att fylla 18. Började skolan. Fyllde arton. Kände mig uppfylld och fri. Upptäckte att alkohol och skolarbete var en utmärkt kombination.

September
Var lycklig över att vara 18. Pluggade. Läste en Rimbaud-dikt i en bokhandel. Kom på att någon som jag borde kunna fler språk. Var bitter över att jag inte kunde franska. Pluggade franska i en helg. Klarade steg 3-provet och bytte ut Kemi mot Franska SL. Kände mig stolt och farligt impulsiv. Upptäckte mineralfoundation. Klippte mig fult och kände mig för hård och maskulin. Hade jeans för första gången på ett år. Svarta. Läste dikter på kulturnatten. Breddat intresse på kulturfronten.

Oktober
Pluggade. Fortsatte att ha svarta jeans och kläder som gjorde mig mindre hård och maskulin. Åkte till Frankrike. Lärde mig förhoppningsvis lite bättre franska. Köpte böcker på franska. Utvecklade starkare konstintresse. Började dansa balett. Blev lite outed, but that's fine. Såg Muse. Pluggade.

November
Lärde mig allt om Polari. Större chans att få dirty connotations på saker. Hade min Interactive Oral. Kände mig lyckad och lite provokativ. Pluggade. Tänkte. Utforskade.

December
Pluggade. Frös. Drack te. Tänkte. Pluggade. Slutade skolan. Vänskap. Vara hemma. Komplikationer. Julångest. Traditionshat. Återfann min pappa. Utvecklade Patrick Wolf-besatthet. Handlade bara på "fel" avdelning. Överlevde året.

måndag 30 november 2009

ADvent – om julen, kommersialismen och miljön. Och mig.

Läste upp Werner Aspenströms dikt Snöbrev inför hela skolan idag. Det är ungefär 1200 personer! Detta ägde rum på skolans adventssamling i Domkyrkan och jag tror att det gick bra.
Advent betyder att julen nalkas och jag vet inte om jag tycker att det är positivt eller negativt. Jag tror faktiskt att det negativa överväger det positiva. Dels den ökande kommersialismen kring det hela och dels för att jag inte är religiös. Visst, många säger att det är en “fin tradition”, men det är i grund och botten en religiös högtid. Som den tänkande och analyserande människa jag är anser jag att man bör vara principfast, det vill säga att om man inte är kristen eller på något annat sätt religiös bör man inte heller “utnyttja” religiösa högtider. I Sverige gäller det främst kristna traditioner. Vi har många kristna högtider och lovdagar på ett år och jag stör mig ganska mycket på hur folk resonerar kring detta. “Åh, vad skönt med Kristi himmelsfärds dag  så att man får vara ledig från jobbet”. Helt enkelt: att göra det bekvämt för sig.  Jag tycker att om man utger sig för att vara icke-religiös så ska man leva efter det också och inte bara “plocka på sig” av olika religioner och kulturers bekvämligheter. Visst, om man testar hur det är att vara till exempel Buddist ett tag och sedan bestämmer sig för att det var eller inte var bra, men att folk “samlar på sig” diverse bekvämligheter gör mig bara irriterad.
En annan negativ effekt av överkonsumtionen kring julen är att miljön tar skada. Därför har jag bestämt mig för att endast köpa second-hand-julklappar i år och att jag själv inte tänker önska mig någonting. Det känns bra att göra någonting för miljön och det gynnar även min privatekonomi som för tillfället är hårt belastad.
Till skillnad från min belastade ekonomi är jag lättad. Jag fick reda på hur min Interactive Oral gick idag. Jag fick 30 av 30, så det känns ju bra. Jag var faktiskt nöjd och jag är glad för att jag valde det ämne jag gjorde. Det medförde ju sina utmaningar, men jag tycker att jag gjorde det på ett bra och naturligt sätt.

söndag 29 november 2009

Combined Honours in Arts: Jag och estetiken

Idag var jag också på biblioteket. Det var bra idag med. Det blev svenska: Individual Oral och Extended.
Mitt i tog jag en liten paus för att gå på vernissage en stund. Det var också trevligt. Jag är mån om att tillfredställa mina kulturella behov och variation är ju alltid trevligt.
Sedan tittade jag lite på universitetsutbildningar och hittade ett mycket bra alternativ till Oxford, för jag kan ju faktiskt inte räkna med att komma in. Knappt hoppas. Det jag hittade var Combined Honours in Arts på Durham University. Det är precis vad det låter som: man får kombinera olika humanistiska ämnen. Första året läser man två till fyra ämnen och specialiserar sig sedan i två eller tre fortsättningsämnen. Man väljer  ganska fritt från olika kurser varje år. Jag skulle välja filosofi, engelska och konsthistoria och behålla alla tre fram till examen. På Oxford vill jag ju läsa grekiska, men det kanske blir på sidan av i det här fallet. Det lät som en utbildning som passade mig: bred, men med möjlighet att fördjupa sig i saker jag har speciellt intresse i. Vad ska det bli av mig då då? Den gamla vanliga frågan… Fortfarande ingenting “nödvändigt” med bra yrkesmöjligheter. Trots mitt jag-vill-ha-allt-tänkande märker jag att det tycks bli en speciell profil på det och på mig trots att jag rör mig inom flera ämnesområden. Tre av de kurser jag i så fall hade tänkt ta är: Theory and Practice of Literary Criticism (engelska), Beauty and the Beast: Key Themes in the Artistic Culture of Europe (konsthistoria), och Aesthetics (filosofi). Alltså tycks jag bli någon slags konst- och litteraturvetare med filosofisk inriktning, och med konstinriktning även på filosofin. Det finns ett sammanhang där och jag kan säkert göra någonting av det.
På tal om estetik har inte min mineralfoundation kommit än. Resultatet är att jag känner mig ful och ofräsch och vill helst inte visa mig bland folk. Det gör jag såklart ändå, men jag kan inte njuta av det lika mycket. Jag hoppas att den kommer mycket snart, helst imorgon, och det borde den faktiskt göra.
Google Analytics Alternative