Jag nämnde ju det här med code switching tidigare idag. Code switching innebär att man använder sitt språk på olika sätt i olika situationer. T.ex. talar man oftast inte likadant med sina mor- eller farföräldrar som man gör med sina kompisar. Code switching kan också vara när man byter mellan två (eller flera) språk.
Som sagt funderade jag igår på min röst och min identitet. Jag kom då fram till att min röst inte överensstämmer med min identitet. Min svenska röst (den jag använder när jag talar svenska) är ganska mörk, vibrerande och hård vilket inte alls överensstämmer med den bild jag har av mig själv. Det är inte så att jag inte kan låta på något annat sätt eftersom när jag använder min engelska röst låter jag mycket mer mjuk och mild. Det jag kom fram till igår var att anledningen till att min svenska röst är så hård och mörk är att jag har blivit uppfostrad till att tala så och det är det som förväntas av mig som man – att ha en kraftig, mörk och kall röst. När det gäller engelskan däremot har jag format den själv efter mitt eget tycke vilket har resulterat i att den överensstämmer med min identitet. Jag är ingen “manlig” man och vill därför inte ofrivilligt framstå som en. Jag kan dock låta mjuk och mild även på svenska, men då oftast efter några glas vin eller liknande och det talar ju för sig självt, men fortfarande så visar det att det endast är psykologiskt – det finns hopp!
Min svenska röst har dock utvecklats mycket det senaste året. Den är på väg i rätt riktning, men kan fortfarande inte mäta sig med min engelska röst i att spegla min identitet.
Anledningen till att jag började fundera på allt detta är att jag ska läsa upp en dikt inför hela skolan (över 1000 personer!) på måndag och det är på svenska och just när man läser upp den här dikten är det viktigt att låta mild, mjuk och tröstande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar